Kapitel 12 - Försvara sig

Hal är inte en vanlig kille, han är något som ingen annan kille har varit mot Brooke. Han är snäll, omtänksam, kärleksfull, han visar ömhet och är inte den killen som vill visa sig aggressiv. Hal är en kille som Brooke verkligen har sökt efter, alla killar som hon varit tillsammans med har oftast varit killar som varit fulla och har slagit Brooke.  

Brooke har jobbat inom polisstyrkan i över ett år nu. Tänk att tiden kan gå så fort. Hon har ju trots allt åkt till universitetet en sväng och försökt få sig en utbildning för att visa sina barn när de växt upp att det är bra att utbilda sig vidare för att kunna komma någonstans i arbetslivet och karriären när man blir äldre. 

Brooke skickade ett mejl till sina föräldrar för att berätta om att hon har börjat på universitetet, men hon fick aldrig något svar. Hon skrev även till dem när hon hade tagit sin examen inom teknik men Brooke fick aldrig något svar då heller. Hon kände sig oerhört ensam och kunde inte förstå varför dem inte kunde svara när hon skrev. Mer än så begärde hon inte, hon begärde inte att dem skulle komma till henne och besöka henne. Det räckte gott och väl med mejlkontakt och inte någon personlig kontakt. 

Brooke kände sig helt klart lyckligare nu när hon hittat Hal och han gjorde henne så lycklig. Hon kunde inte förstå att det hade tagit så lång tid för dem båda att förstå att dem hade känslor för varandra. Brooke trodde det var känslor som skulle försvinna efter ett tag, men hon är lika kär nu som då. De gör saker tillsammans och Brooke känner att det betyder saker, hon kan inte förstå att hon hade gömt sig för kärleken så här länge när den är så underbar. Men hon tänkte på sitt förflutna med de killar hon haft under sin tonårstid, massa alkohol och killar som slagit henne utan anledning. 

Brooke kan inte räkna på fingrarna över hur många gånger hon hamnat på sjukhuset av alla slag hon fick stå ut med alla dessa killar. De killar som hon till en början kände sig trygg med, som tillslut visade sig vara riktiga kräk och inte ville henne något gott. De ville se henne lida för minsta lilla, ibland stod även deras kompisar och titta på, de tittade på när hon fick alla slag i magen och övriga kroppen. Brooke kände att det fick vara nog och nu har hon börjat att träna kampsport så om någon skulle göra henne illa så kan hon försvara sig. 

Men ibland går det inte riktigt som man tänkt sig, är man inte försiktig nog så kan man få sig en känga av träningsdockan och det gör ruskigt ont.

- ÅH, AJ, DIN FÖRBASKADE DOCKA! DU SKA INTE GE DIG PÅ MIG BARA FÖR ATT JAG GER DIG EN OMGÅNG! Du är här för att jag ska kunna försvara mig. 

- Älskling vad gör du för något? Varför skriker du så? 

- Träningsdockan gör ju inte som jag vill, han ger sig ju på mig vilket jag hoppats på att han inte skulle göra. Jag är trött på att andra simmar ska gå på mig. Alla mina killar innan dig slog mig och allt vad dem gjorde. 

- Nu tycker jag det räcker för i dag Brooke, du kommer ju få blåmärken så då tror väl arbetskamraterna att jag slår dig. 

Brooke slutade för i dag och kände att hon behövde få sig en dusch. Hon fick även ett nytt bälte och kände sig oerhört stolt över sig själv som lyckades att fajtas med träningsdockan. Lite blåmärken här och där gör väl inte så mycket, men hon förstod vad Hal menade med det han sa. Brooke kände att hon inte kunde riskera att arbetskamraterna skulle spekulera ifall han misshandla Brooke eller inte.