Kapitel 48 - Familjen är förkrossad!

 Finn jobbar på i skolan som alla andra barnen, han känner sig extremt ofokuserad och kan inte direkt koncentrera sig på studierna när han väl sitter i klassrummet. Det kan bero på hans klasskompis Judith Arias-Hamada, hon utstrålar sån positiv energi tycker Finn så han är helt fast i henne när dem sitter på lektionerna! Finn döljer detta väldigt bra för lärarna och verkar vara intresserad när han i själva verket inte är det. Dagen flöt på och han gjorde sina läxor precis som vilken annan kväll som helst, men denna dag blev inte alls som han hade tänkt sig.

 När Finn satt i köket så hörde han ett fruktansvärt skrik utifrån hallen, det var Rob-B som skrek alldeles förkrossad. Finn förstod inte riktigt vad som hände förrän han såg sin pappas livlösa kropp ligga på golvet.
- PONTUS!!!! skrek Finn förskräck och blev helt stel och visste inte vad han skulle göra.
Pontus kom till hallen men det var alldeles för sent för att kunna göra något. Liemannen hade kommit för att hämta deras pappa Jamie. Två av fyrlingarna fick se hela dramat och Pontus var mest orolig för dem än för honom själv.
- Snälla Liemannen, jag ber dej. LÅT mej få leva så jag kan se mina barn växa upp och gifta sig och få barn. Det är alldeles för tidigt för mig. SNÄLLA LIEMANNEN! skrek Jamie förkrossande.

- Jag är ledsen Jamie Sims, men din tid är kommen, och jag är här för att hämta dig. Dina föräldrar väntar på dig och du har gjort ditt här i livet. Jag är så hemskt ledsen över detta, jag önskar att det fanns något jag kunde göra.
- PAPPA, NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!
Arias och Amelias skrik av förkrossat hjärta skar i de övrigas hjärtan och ingen visste riktigt vad dem skulle ta sig till. Dem var fortfarande små men förstod fullt ut vad som skedde framför deras ögon. Pontus och Esmeralda sökte efter sin mamma som inte alls fanns där, ingen visste riktigt vart hon hade tagit vägen just i detta ögonblick. Jamie ställde sig upp förkrossad, kollade på sina barn men kollade på Pontus och sa:
- Pontus, du är mannen i huset nu. Ta hand om familjen, ta hand om din mamma och dina småsyskon. Dem behöver dig i denna svåra tid. Farväl mina älskade barn, jag älskar er över hela mitt hjärta , nu och för alltid!
Pontus försökte hålla tårarna borta men nu kunde han inte hålla sig stark längre, tårarna brände innanför ögonlocket och tårarna rann ner för hans kinder i tysthet. Det brast för Pontus när hans pappa bad honom kolla efter sin familj.

Hur skulle han lyckas med det när han inte ens vet vad han vill göra i livet?

 Salma kom hem efter en tid på stan, Pontus tog med sig sin mamma till köket och berättade vad som hade hänt tidigare under kvällen.
- Mamma... Pontus blev tyst och kollade på sin mamma som hade en väldigt orolig blick.
- Pontus, vad har hänt?
- Det gäller pappa, han är död.
Salma kollade igenom sin son där dem satt inne i köket, hennes ögon fylldes med tårar. Hon kunde inte direkt förstå vad hennes son just sa.
- Mamma? Pappas gravsten är bakom trädgården.
Han såg på sin mamma och förstod att hon var förkrossad. Salma ställde sig upp och gick ut mot trädgården där Jamies grav fanns.

Så fort hon såg sin makes gravsten så skrek hon ut sin sorg.
- VARFÖR LÄMNADE DU MIG SÅ HÄR?
Salma stod länge och väl och grät i händerna och visste inte alls vad hon skulle ta sig till.

 Pontus såg sin mamma stå vid graven hela kvällen långt in på natten. Han var rädd för att hon skulle frysa ihjäl då det var kyligt på kvällarna då hösten var på väg. Pontus var tvungen att gå ut för att hämta in sin mamma, han följde henne till hennes rum så hon kunde lägga sig. Salma brast ut i gråt ännu en gång då rummet och sängen påminde om Jamie alldeles för mycket. Men hon la sig motvilligt i sängen då hon var alldeles utmattad av kvällen och natten. Jamie lovade att vara i närheten ifall det skulle hända något under natten.

Pontus var mycket orolig för hela sin familj, men mest orolig var han för sin mamma och småtjejerna som precis hade fått lära känna sin pappa. Småpojkarna tar det bättre, men dem är ledsna.